Engelbrekt
Engelbrekt Engelbrektsson, troligen född på 1390-talet i Englikobenning (skrivs och uttalas idag Ingolsbenning) utanför Norberg, död 4 maj 1436 (mördad), var en svensk rikshövitsman (från 1435), bergsman och frälseman. Han var ledare för Engelbrektsupproret 1434 mot Erik av Pommern.
Engelbrekt Engelbrektsson var av en ursprungligen tysk släkt som senast under 1360-talet invandrat till Sverige. Fadern (Engelbrekt Englikoson) omnämns som frälseman 1392 och som bosatt på Norberg 1367, farfadern antas ha anlagt nuvarande Ängelsberg, tidigare Englikobenning. Släktens vapensköld visar en av tre halva liljor bildad triangel. Engelbrekt var väpnare. Vilhelm Moberg menar att Dalarna och Västmanland har fört en "egen Engelbrektsfejd" om hans födelseort.[1]
Engelbrekt har namnsdag 27/4.
Källa: Wikipedia